Pudrettkärringar och budare
Från 1800-talet och framåt var torrdass det vanligaste. De fanns både i husen, men också på offentliga platser.
Dessa dass behövde tömmas och tunnorna hämtades oftast nattetid av så kallade pudrettkärringar.
Det var ett skamligt och ett riktigt äckligt yrke och oftast var det kvinnor på glid som hade jobbet. Dassen låg ofta på vinden i husen i stan och alltså skulle tunnorna bäras ner för trapporna. För att hålla modet uppe hade damerna ofta stärkt sig både en och två gånger på vägen. Färden med tunnorna blev ofta vinglig och det var inte ovanligt att de snubblade med tunnorna och allt rann ut!
I Aftonbladet, 1853, var det en skribent som beklagade sig över det hela ”… att dessa ofta i förvägen mindre nyktra personer under utförande av sitt åliggande bliva ännu rusigare och att man således får se dem med sin tunna ragla framåt gatorna…”.
1859 beslutades att staden skulle ta över hela hanteringen med renhållning. Också de så kallade budkontoren som hade hand om och administrerade avföringshanteringen hamnade under stadens paraply. ”Budare” blev det vanligaste namnet på dem som kom och tömde dassen och nu bestod yrkeskåren mest av män.