Avloppet som täppte till sjöar
Avloppet då, det vatten som användes, hur togs det om hand?
I rännstenar har avloppsvatten skvalat sedan lång tid men under 1800-talets första del började man anlägga så kallade skvaldiken. Det var en sorts djupa diken som gick i vissa av de större gatorna. Man hade börjat med att försöka leda undan smutsen, bort till närmaste vattendrag.
Drottninggatan söderut. I förgrunden nuvarande Olof Palmes gata med Skvalbänken. Litografi av Ferdinand Tollin, 1831
En av de större skvalbänkarna gick i Drottninggatan (ungefär vid nuvarande Olof Palmes gata). Skvalbänken i Drottninggatan ledde vattnet vidare ut i Klara sjö. I många skrifter och böcker från tiden kan man läsa om stanken som uppstod varma och torra sommardagar!
Sjön Fatburen på Södermalm (vid nuvarande Medborgarplatsen) och Brunnsviken vid Haga hade till en början bra vatten. Men allt eftersom avloppsvatten leddes dit blev vattnet till en tjock sörja och stanken värre och värre. Fatburen fylldes därför igen 1858. Även Brunnsviken började likna ett avloppsdike.
För att förbättra kvaliteten på vattnet sprängdes 1863 en kanal, kallad Ålkistan, och genom den skapade man på nytt en förbindelse till Östersjön. Under senare delen av 1800-talet hade staden försetts med några få avloppstrummor. Bland annat mynnade en ut i Strömmen och en i Klara sjö.