Skurvatten från verkstäder
Stockholm Vatten har undersökt skurvatten från bilverkstäder och liknande verksamheter. Skurvattnet var mycket kraftigt förorenat av metaller som bly, kadmium, krom, nickel och zink.
Halterna av oönskade metaller var upp till 1000 gånger högre än i normalt spillvatten från hushåll och upp till 100 gånger högre än vad som normalt accepteras för vatten som avleds till avloppsnätet. En liter skurvatten innehåller ofta lika mycket metaller som riktvärdet för utsläpp från biltvättar (50 mg zink, 0,25 mg kadmium, 10 mg bly/krom/nickel).
I avloppsreningsverken avskiljs större delen av metallerna till det slam som bildas. Slammet är näringsrikt och kan användas som gödselmedel på åkermark. Det förutsätter dock att innehållet av metaller och andra oönskade ämnen är så litet som möjligt. Kraftigt förorenade skurvatten från bilverkstäder och liknade verksamheter bör därför inte släppas till avloppet.
Stockholm Vatten har även undersökt hur dessa skurvatten skulle kunna hanteras i stället. Det bästa är att använda torra städmetoder så det inte uppkommer något skurvatten. Rening genom att enbart låta skurvattnen sedimentera kan fungera i vissa fall men ofta krävs mer avancerad rening med tillsats av fällningskemikalie, (se rapporter från IVL Svenska Miljöinstitutet AB och Aquakonsult AB). Ett ytterligare alternativ kan vara att samla upp skurvattnet för rening vid extern anläggning. Vissa tillverkare av skurmaskiner saluför även reningsutrustning för skurvattnet.
Avledning via oljeavskiljare är inte tillräckligt för rening av skurvattnen. Det finns dessutom en risk att rengöringsmedlet i skurvattnet försämrar oljeavskiljarens funktion genom att det löser upp den olja som avskiljts.